Lyhörda lyssnar när vi använder världsspråken eller mindre språk, och bästa möjliga uttal har blivit en konkurrens– och förtroendefråga i det nya årtusendet. Undvik ett underkännande! Ristesson coachar gruppen eller individen — engelska, spanska, tyska, franska.

Uttal / Coaching (mer om)

Det är på sin plats, med risken att vara lite tjatig, att upprepa här en mening från vår ”mer om…”-sida om text- och granskningstjänsten:

Effektiv interkulturell kommunikation blir med globaliseringen mer och mer nödvändig, det räcker ofta inte med bara språkkunskaper.

Detta ligger i linje med att exempelvis engelskt uttal (av svenskar m fl) också börjar bli en konkurrensfråga nu på 2000-talet, något som aldrig varit på tapeten förut. En enkel och lättfattad uttalscoaching från Ristesson hjälper, så att exempelvis ett otonat z eller s inte skapar sådan oreda som faktiskt uppstår ibland.

Det här ämnet kan vara kolossalt känsligt och väcka obehag och anstöt. Den som är både lättstött och ointresserad av fördelaktigt engelskt uttal gör bäst i att sluta läsa här.

Generellt finns det inget gångbart motargument för ett sådant påstående som att svenskar aldrig lär sig att uttala andra språk på en acceptabel nivå. Eftersom de själva oftast är omedvetna om ett så pass utbrett, skadligt fenomen, torde det ärliga konstaterandet, med exempel, kunna väcka en sådan eftertanke som ligger i de goda affärernas och njutbara umgängets intresse.

Svenskarna har under årtionden invaggats i en oriktig självuppfattning beträffande det sätt som deras skriftliga och muntliga korrespondens och framtoning uppfattas av den som inte kan svenska och kan förstå det svenska utgångsläget. Det språkliga kan i värsta fall uppfattas som en yttring av ett missklädsamt, obefogat självförtroende. Svenska Institutet har nyligen belyst ämnet, om svenskarnas självbild i relation till utlandets syn på oss, i en särskild rapport (maj 2008).

Att skapa, eller rättare sagt upplysa om behovet av bättre uttal är förknippat med en sådan svårighet som alltid medföljer ämnen där ansenliga doser av prestige, revirkänslighet och självförnöjsamhet ingår. ”Kompetensen finns i huset” är en tankegång som länge har vållat företagen skada i den marknad som man inte kan kommunicera med på svenska. En liknande språklig inställning får väl anses vara övervägande hos genomsnittssvenskar personligen.

Om man därtill lägger den mycket tilltalande skojfriska egenskapen som finns hos många svenskar, och en invand tradition att skoja just på och med andra språk, kan en ännu mer oskyldig orsak (än skolundervisningens uppenbara underlåtenhet) tydliggöras som orsak till att ribban ligger så lågt beträffande fördelaktig språklig framtoning när det verkligen gäller.

Det finns emellertid ett stort antal konkreta exempel att ange för att belysa problemen och ge de tankeställare som behövs för att ett gott uttal ska bli intressantare. Det kan även uppfattas som nödvändigt av intelligenta företagsledare och andra som vill förbättra det dåliga svenska anseendet i fråga om språklig framtoning.

Här är några enkla exempel bland tusentals fallgropar: ung svensk au pair som aldrig lärt sig tona ett s pratar med värdfamiljen om att en f d pojkvän medförde massor med löss lice (hon menade massor med lögner lies) och får baggaget genomsökt efter ohyran; nobelpriset med otonat s blir inköpspriset eller mutans belopp, inte hedersutmärkelsen; en ung australiensisk filmaktör som avled 2008 kallas på svensk tv för snuskgubbe lecher i efternamn; världsberömd rockgrupp förundras när tv-kändis på sin stockholmsengelska kallar dem för ”Läadd Ssseppählyånn” när de ska upp på scen för att motta det (därigenom mindre) prestigefyllda Polarpriset. Z tonas ju alltid på det engelska.

Det hjälper också med belysning av ett antal andra frekventa språkfel, varav direktöversättning av prepositioner är allra farligast och kan leda till problem i affärerna, som värst, eller till en uppfattning om amatörmässighet, som lindrigast, hos den som utsätts för dem och inte med utgångspunkt ur sin egen kultur kan förstå varifrån de kom.

Textruta:               ü Det är en sak är att kunna språk, en annan är kunskapen om ...
hur man uppfattas när man kommunicerar.

RISTESSON

Interkulturell kommunikation